Det är ett arv efter Falstaff, som sysselsatte sig mycket med det.
Hjorthorn är hårda och långvariga med ett bra tuggmotstånd och bra hållbarhet. De är inte kletiga eller illaluktande. Hjorthorn är rika på kalcium och mineraler, och sägs vara välgörande för tänderna.
Gordon tar fram det ibland, och ägnar sig åt det en stund.
Fast på fotot tar både Gordon och hornet igen sig ...
Redan för flera år sedan skaffade vi en ramp för att underlätta för Baron och Falstaff att gå in i och ut ur bilden.
Den var till stor hjälp, särskilt för Baron som på gamla dagar behövde skona sina leder.
Till en början var Gordon en aning undrande: vad ska det vara bra för? "Jag hoppar lätt och behöver ingen sådan anordning." Men det är lika bra att han vänjer sig.
Alldeles nyligen har Skara fått
ett mycket berikande tillskott i stadsmiljön.
Nu syftar jag inte på Gordon, även om han
också är en synnerligen värdefull tillgång för staden.
Nej, en alldeles ny hundrastgård har
uppförts, på gångavstånd från där vi bor med Gordon.
Inhägnad, stor och rejäl blir den en
populär mötesplats för många hundar och deras människor.
Vi vill gärna tro att initiativet till
rastgården togs eftersom man hade fått reda på att Gordon skulle
bosätta sig här och ville göra livet innehållsrikt för honom. Så
är det nog också!
Idag har Gordon varit där på sitt första
besök. Fylld av beardis-glädje tog han hundparken i besittning, och
firade med nosanden, spring-i-benen och lek med de andra hundarna som
var där.