Gordon har nu gjort sig någorlunda förtrogen med vår lilla trädgård.
Där får han uträtta sina behov, och han har till och med utsett några alldeles bestämda toalettplatser.
Nu är det spännande att komma underfund med vad som finns på andra sidan häckarna.
På gatan händer mycket av intresse: bilar, människor och hundar passerar.
Och i trädgården intill bor berner sennen-hunden Nelson, som Gordon redan har träffat.
När vädret medger längre vistelser utomhus blir de säkert riktigt goda vänner!
.
Nu har Gordon för första gången besökt det som säkertblir ett av hans favoritställen: Axevalla hed
Där har Baron och Falstaff under alla år framförts i full frihet. Vidsträckt och öppen som heden är har de älskat att komma dit.
Idag var det nästan vårvärme, och snön mjuk och behaglig.
Gordon sken ikapp med solen, och utstrålade lycka och glädje, något som också tog sig uttryck i riktig glädjefnatt: full fart.
Han var överförtjust!
.
Gordon har hittat ett hjorthorn att tugga på.
Det är ett arv efter Falstaff, som sysselsatte sig mycket med det.
Hjorthorn är hårda och långvariga med ett bra tuggmotstånd och bra hållbarhet. De är inte kletiga eller illaluktande. Hjorthorn är rika på kalcium och mineraler, och sägs vara välgörande för tänderna.
Gordon tar fram det ibland, och ägnar sig åt det en stund.
Fast på fotot tar både Gordon och hornet igen sig ...
.
Till Hundparken Brogården återvänder Gordon gärna. Nåja: sådär ...
Denna soliga, lite kyliga senvinter-(eller förvår-)dag var det läge för besök.
Andra hundar var där: Whisky och Elton var närgångna, men Gordon hade överseende med dem.
Holly skällde på honom. Men han tog det med ro, och skällde inte tillbaka. Bra jobbat, Gordon!
Visst är hundparken trevlig att besöka. Vi tror också att Gordon gillar att träffa nya hundkompisar.
Men vi ser fram mot att det snart går att komma ut i skog och mark.
Snön får gärna smälta bort! Nu räcker det ...
.
Gordon har idag introducerats på promenaden längs hästhagarna.
Vi hoppas att han gillade det, för det är en mycket skön och lagom lång runda.
Så här års betar inga hästar där. Det är alltför kallt och snötäckt.
Den enda "farligheten" är elstängslet, som både Baron och Falstaff stötte på.
Vi får se till att Gordon slipper bränna sig där.
Idag var det ingen risk. Inga hästar - ingen el!
.
Gordon är varje dag en upptäcktsresande i nya miljöer och omgivningar.
Uppmärksamt studerar han allt som kommer i hans väg.
Marken, träd, buskar, människor, hundar - allt noterar han vaket och intresserat.
Som här på bilderna: på bron över bäcken och den lilla forsen.
.
Redan för flera år sedan skaffade vi en ramp för att underlätta för Baron och Falstaff att gå in i och ut ur bilden.
Den var till stor hjälp, särskilt för Baron som på gamla dagar behövde skona sina leder.
Till en början var Gordon en aning undrande: vad ska det vara bra för? "Jag hoppar lätt och behöver ingen sådan anordning."
Men det är lika bra att han vänjer sig.
Och som synes: det har han redan gjort!
.
Alldeles nyligen har Skara fått
ett mycket berikande tillskott i stadsmiljön.
Nu syftar jag inte på Gordon, även om han
också är en synnerligen värdefull tillgång för staden.
Nej, en alldeles ny hundrastgård har
uppförts, på gångavstånd från där vi bor med Gordon.
Inhägnad, stor och rejäl blir den en
populär mötesplats för många hundar och deras människor.
Vi vill gärna tro att initiativet till
rastgården togs eftersom man hade fått reda på att Gordon skulle
bosätta sig här och ville göra livet innehållsrikt för honom. Så
är det nog också!
Idag har Gordon varit där på sitt första
besök. Fylld av beardis-glädje tog han hundparken i besittning, och
firade med nosanden, spring-i-benen och lek med de andra hundarna som
var där.
Här blir Gordon en flitig besökare.
.
Gordon har upptäckt att trädgården är ett trevligt ställe att vara i.
Den är inte så stor, men den går att överblicka.
Och den räcker till för att han ska få "glädjefnatt" och rusa runt i full fart.
Blixt Gordon!
.
Gordon har idag börjat träna på att leta godis.
Ingen svår övning, men "all vår början ..."
Han tyckte det var roligt, särskilt som han lyckades bra och det resulterade i belöning.
Allteftersom höjer vi nu svårighetsgraden.
.
Söndagen den 17 februari 2013 blev en märkesdag.
Då hämtade vi Gordon (Mac Baffi´s Gordon Of Abergledie), som från och med nu är VÅR hund.
Gordon är en beardis - förstås! - och han är fyra år gammal.
Nu har han påbörjat sin acklimatisering och får i sin egen takt vänja sig vid allt som är nytt.
Baron och Falstaff lever för alltid i våra minnen och tankar, men Gordon blir en mycket värdig arvtagare.
.
Gordon har nu gjort sig någorlunda förtrogen med vår lilla trädgård.
